Nocturne

När kvällen kom
Och vi hade vandrat hela dagen
vaknade ugglan
ur sin siesta
Som en väktare
slog hon upp sina ögon
Och förkunnade
nattens förestående kunskapstimma
Jag hörde hur vinden långsamt
Mojnade och du närmade dig

Vi talade med varandra
Sen hela natten
Jag vet inte hur länge
Och om vi sov
Men talet var fyllt
Och viktigt
Och det du lärde mig
Gav jag tillbaks

Och jag kunde inte se någon annan än dig
Det fanns bara vi
Och den stunden
Det ögonblicket
När jag förstod det
Och jag såg hur det
skrevs in i en
Krönika
Om dessa människors liv
Att läsas

Vid helt andra stränder
Genom mina ögon
Och att förstås av dina
När du kom åter
För att samla vägens
vita stenar
och känna vinden
och höra vågorna
förnimma ljuset
och dagrarna
de små krypen
och sandens rörelser

En kvinna

Mais non mon cher
je ne suis comme toi
Je suis une femme
completement

En kvinna
hur ska jag säga?
En paradox

Du vet:
En människa och ändå

ett femininum
och detta:
en dansare
bland träden

en levande
gestalt 



Mais oui
mon cher

Je suis
une femme