Jag håller dig

Vid såret
min älskade
ditt sår

jag såg dig inte

Du som var
Allt för mig

Allt levande
Allt döende

Min älskade
Se:

Källans vatten
som strömmar
över
din rygg

Se:
käraste
älskade
Vattnet

som fyller
gudomens skål

Och jag håller dig

Vid din hemkomst

Se:
Min älskade
Se:
Nu går solen upp

Och gudinnan lyfter sin slöja

Huset

Två gamla päronträd

Och då ser jag dig
Du som vandrar där
emellan åren
i din
gröna klänning

Barnen
som växte upp
och vek in på vägen

Och du
som förblev
på din egen väg

Med kärleken kära
Och
Barnet
i din famn

Det älskade

Vero mio

Då
med all din smärtas ensamhet

i Bergen

Och jag står upp en morgon
Besluten att för dig bli
den nya dagens hjälte
att jag skall
rädda dig
och inte vara rädd
att jag ska lägga
rädslans nallebjörn
i min gamla rosa dockvagn
som en bild
och sen:
Stå kvar stark
fast jag är svag
Så som ett gammalt träd
en mycket gammal ek med små, små klockor i dess grenverk
och med rötter
med långa, långa rötter
 i jorden
ska jag stå
För dig
Och se
Och se vinden blåsa i ditt hår
du sköna
Älskade
Vero mio

Vinterland

Varande
i tidens flod
steg jag ner och gled upp
vid din sida

Två sälar strandade
på jordens hav

Jag frågade
Om allt
Och du svarade

"det är inte känt"

Jag vek åt sidan
spanade
sjönk
och steg upp igen
kände

Du behöver inte
och jag kan allt
och allt detta är känt
och allt

är här

Med handen på hjärtat

            Hon gav mig ett nytt hjärta
           och det sjöng sin sång
               emellan strå och gräs
             emellan himmel och hav
               
           Och Skogen
                skogen gömde på sin hemlighet
              och ingen av oss kände till den
               visste någonting
            anade ingenting

                vi var barn av vår tid

               badade i viken en sommarmorgon
                  lekte med grodorna
           
                 mens bomberna föll
                  i det andra landet

                och jag mindes mitt hjärta
                    
                       Ditt hjärta
                        i mig

Islossning

Jag törstar som kom jag ur öknens
torra strimma av ett hopp om det som skulle bli
när

verkligt stora under skedde

det var på minnesdagen av din
resa till det ur verklighetens glada
kan det vara glada?
Se på min hand
Den frös till is
I kalla vinterdagar
Den frös till is

Minnet av värme
minnet av din värme
gör mig glad

Min frusna hand

Där under vita täcket
väntar,
avvaktar tidsrummet
Och jag ville veta när det var dags

Ingen kunde berätta
hur det egentligen låg till

Och allt kom till
på detta enda sätt