Tid och evighet

                 

             På avstånd hör jag dom som talar
           
 viskar och sjunger

I
ekstammarna

deras själar har
inga kroppar
men bor i  stammen
som ett hölje

Någon tittar ut ur håligheter
och andra svävar runt därinne
telepaterar till varandra
i ekar på andra platser
och träd av liknande slag

en själ
hör jag tala
med en annan långt borta
i ett annat land

Jag ser på min kropp
och tittar ut genom ögonen
denna lånade, varma kropp

Så glad är jag
 för varje dag
jag får känna
 att jag lever i den

och samtidigt ta emot
det åldriga budskap
som de gamla ekarna
förmedlar

En hel orkester
lever i dem
och alla männskor som passerat
barn som vuxit upp
och blivit gamla
och deras barn
och deras barn....

Så är all tid samlad i ett ögonblick

Tranflykt

      Med strålande vingar
      lätt böjda
      mot himlen

      Med utsträckta halsar
      och sjungande
      röster

       Dom spelar på
       åldriga instrument
       en melodi
       och en sång
     

       Den ene tar vid
       när den andra lämnar
       sina himmelska folksånger
       till tonerna av
       sopranklarinett
       gällt klingande

        Dom hördes om morgonen
        och flög om aftonen
       
        Och människorna
         på sina åkrar
         bland doftande
         äppelträd
         med famnarna fulla
         av gyllene, solmogen
         säd

         Att fylla sina bodar
         får stanna över vintern
         väntande
         på de som flyger
         till tonerna
         av sina egna sånger

Simmarnas sång

Långt ute i sjön

och jag ser dom


dom där inne på land

och vi härute

det andra folket

och mitt liv i sjön:
en liten fisk på mitt ben,
 en näckros som kittlar örat
och faran, vännen:
ormen

Min vän ormen,
en del av mig
jag har en liten orm

som jag måste älska

Vi simmar i sjön
och vi älskar friheten i vattnet

Det är som att flyga

Vi flyger hem till vattenguden
och offrar en sång i templet

där under vattetytan

Vår verklighet

Fred

De säger

att det är starkare
att du kunde se
när jag vände mig om
och varje eld som brann
brann längre
än det vatten
som störtar
över klippan

som störtar

De säger

att din ros
är rödare
min blank åh
så blank
och jag sjöng
länge rosornas sång
en natt och denna natt

den enda natten

De säger

att du kan fånga
vattnet
i dina händer
och värmen

jag vilar

och värmen störtar
in i mitt hjärta

Och vi leker
och dansar
med gräs och sniglar
tillsammans i underlandet


om frid

Rosa mystica

Stilla havet

Ord som finns
och som blir till
som lever
jag hör vågorna
den sena timmen
i mitt liv
som ödesklockor
sveper dom
över min kropp
och själen
som en gång ska
lösgöra sig
bli fri
flyga ut mot
sanningen
den skira ljusstrimman

om den finns

som jag ser det

Bilder

Det är sen afton
och ljuset dröjer sig kvar

Tankar
mellan himmel och hav
Det hon minns

Samtal och möten
hon vänder sig om och
ser bakåt i sitt liv
och ser


Sonen som klamrar sig fast

dottern bland myrorna

Den lille vackre gossen
som en prins
och det sköra, sköra livet

Sonen tittar med tillit in i kameran
 knäppta händer

nedtecknat

ze fleures

Jag vaknar nu

Jag vaknar nu
jag känner det
och har jag
sovit
här i hundra år
det är min fråga
min reaktion
min känsla
i detta lilla
ögonblick
som kan jag känna
så och vinden som den blåser
blåser
bort och hem i samma stund
det är mitt liv
och min
passion
min glädje
och mitt mig
att älska
som jag kan se
i liten blomma

Under

Riset som pinnar
i kors
på varandra
och därunder hör jag
klangen av
 de första
snödropparna

Jag väcker en fasanhöna
som pysslar med sin väninna i rabatten
mens herrarna jagar pilfinkar på gården
och längst bort på åkrarna, en ensam trana provar sina nya tuta
och lärkorna surrar som bin över ängen
och en liten, vilsen fjäril söker förgäves en blomma
tills känselspröten registrerar en krokus i backen
och jag, jag  vill bara stanna tiden och samla
mina sinnens intryck

Den sköra, nya våren
och glädjen
att få vara med

när den tar sina första steg

Sången

Den tonsättning till
dagens början och
den skalan för solen och
och den cirkel som sluter sig kring
planeternas rörelser


en omfamning
av åldriga instrument
stråkar
över spända tarmar


jag hör Kinas gamla sånger
i min urgamla själ
och klangen möter
mig nu
mitt i detta nu, här

hör sången;
jag väntar
jag längtar

Vägen

 Den grå dimman
väckte mig
ur min sömn
och drömmarna avvek
drog sig undan
till de världar
där de känner sig hemma

Jag är vaken
och ser ljuset
det är svagt, som trevande men mer än skjönjande
de konturer av ett landskap utanför mitt fönster
som är fritt
fritt från människans begär
och ändå fången
i hennes grepp

Då tar vi in på vägen, det är en smal men rak väg
färgrik
alla regnbågens färger och fler

många vidunderliga färger finns där

och jag får sällskap av de andra
de vandrande

och
jag tror vi ser varandra

Ditt ljus

Jag ser ditt ljus
när det lyser genom trädens
grenar
jag ser ditt ljus

ditt kärleksfulla
milda ljus

Jag ser din hand
din vackra hand
din poetiska
din känsliga

Jag ser hur solen
bryter sig igenom
och hur jag vaknade ur

ett oväder

en storm

och öppnade
mina ögon

Saltå kvarn

Cello

Cello

de spelar jag ser
regnet
övergå
i snö
som
själen

vitt
starkt ljus
bländad
av
en stjärna

då såg jag
och jag
lät mig
ledas

och trodde
blint
som dåren

strax
var de framme
och
skenet

skenet skar mig
det vassa skenet

och

jag sökte
och det finns
det måste finnas


det milda


ljuset

Vintergrepp

Månen lyser i sin fullhet
och vintern,
stenbockens vinter
verkar på jordens höljen

Färgerna vänder sig inåt
Dom glänser
som solvagnen

Och Stjärnorna rör på sig
dom vandrar
som pilgrimer
på nattens himlar