Vägen

 Den grå dimman
väckte mig
ur min sömn
och drömmarna avvek
drog sig undan
till de världar
där de känner sig hemma

Jag är vaken
och ser ljuset
det är svagt, som trevande men mer än skjönjande
de konturer av ett landskap utanför mitt fönster
som är fritt
fritt från människans begär
och ändå fången
i hennes grepp

Då tar vi in på vägen, det är en smal men rak väg
färgrik
alla regnbågens färger och fler

många vidunderliga färger finns där

och jag får sällskap av de andra
de vandrande

och
jag tror vi ser varandra