Eldklotet

En timma
och en sten i fickan
ett ord

två andra

stenkulor

jag hade förlorat
och vunnit
och det handlade allt om
det samlade
bagaget
livets ytterligheter och inre

grusgångar mot tidens orimlighet
och maximal koncentration

och den försvinner

En volontär

        Det väcktes en tanke
        utan den,
        ett ord,
        en melodi
       
        jag dansande och
        fåglarna sjöng
       
        Mitt i den punkt
        som är människans jag
        såg jag en svärta
        en kolstrecksteckning

        En flock föregripen
        ett färgströk
        en blandning av färger
        ljusbilder
        kristaller
        och vatten

         Vatten som frusit
          och fångat
          skönheten
          under en miljondels sekund

         Och där var det
         Sommarlöftet

          Vintern som en gång
          skulle vara över

          
       
           En volontär

Ett annat liv

Där du bor
är himlen full
av många solar

men
luften är tjock
och atmosfären
tät

Dessa solar
väcker inom dig
en längtan
ett sorl av röster

sånger:

om vägarna du ska vandra
tiderna som ska passera

En av dem går ner
och ännu en

det mörknar något

du ser i diset en gestalt

 
en reslig figur
och
 i samma stund:

den tredje solen sjunker
under
din planets horisont

Till Frans Schubert



Ett tidigt möte

en sol som ännu inte stigit opp

en jord
som vilar i mörker
en natt för
själar
att hölja sig i

att hölja sin
sårbarhet i

tunna slöjor

arabiska mönster
som stjärnhimlars
speglar
och kosmos
i
våra ögons

blickar

En blå

En blå tingest
i svala morgonluften

som den pilar
genom mina fingrar

strömmar
genom mitt hår

en sekund
och jag hör klockorna

silverklockorna
på mina vingar

evigheten
och en sekund

en gnista
se den glimmar
bakom lyckta dörrar

en blå tingest

som den pilar
intill väggen

på taket

ser du

Vindfångaren:

Vindfångaren:

Vindfångaren: Helios

Vindfångaren: Helios: Du ser en lång skugga små fåglar i luften som hittat en glädje: ett frö Jag målar din långa skugga målar över den med färg Du ser...

Helios

Du ser
en lång skugga
små fåglar
i luften
som hittat en glädje:
ett frö

Jag målar din
långa skugga
målar över den med färg

Du ser en hög bro

en regnbågsbro

Jag ser den också

små fåglar sjunger den:

Sången

Du får min nyckel

Vandringar

Utan ljus
och lykta

Vi flyger med mattan

dagen flyger

färden över floderna
de små flottarna

och en stor

på den mäktiga
svepande

Jag drar undan gardinen
ser på dig och frågar

Du har inget svar
och jag får låta växa
som ett träd
ur ordlöshetens mylla

en planet
en jord



som
det
kan
levas

på

Ett liv

Så blek luften
blivit under natten
de ensamma fåglarna
väntar i gruset
och senare
jag var arg
Kan du förstå
som före din examen
i vinterskrud
öronlapparna på
och solglasögon
i det starka ljuset
jag var arg

Vigilant

En röd sten
     ( på berget)
jag tar den
blå
( i handen)

Se havet
se havet där ute

Själen

Jag breder ut
den

Titta!
Där flyger den
( fånga den)
nej
nej

Låt den flyga

En dag
kommer den
igen

Linjen

Trettio år
tre barn och ett fjärde på väg
du och jag står i köket
och skalar räkor
visste vi då att ett halvår senare
att du skulle vara död

Du kom hem en kväll med en film
en video du hade gjort
och
du sa du hade funnit linjen

Du tog linjen
och gick några steg längs marken

Solen i syd öst
ögonen
som ser på mig
om ögon vet
och känner

Jag håller fast i linjen
här på den andra sidan

Ditt kök i huset intill
spåret
ditt kök
med hål i taket
fyllt av gula höstlöv

gula höstlöv på min väg
bilden som jag bär

när jag tar steget

in i köket

in
i den varma kylan

Pan

Jag satte mig vid vägkanten
där, under mina ben,
en snigel
en snigelmamma

Jag,
framåt, lindansande
och däruppe

en falk
en falkmamma

Innan morgonens första ljus
vaken, väntande
naken
drömmen
tanken

klockan

timmarna,dagarna, leken med ljuset
mörkret
tidens vals

En gång
för mycket länge sedan
fann vi varandra

Lyftet

Jag går upp på berget
ser ut över landskapet
och tänker på
ögonblick
då jag trott
att luften
var slut

hade det hänt

jag kan inte avgöra

vingarna bär märker jag
ändå
och benen

Måsarna skriker ut min ångest....stackars projektörer
och  kan jag lita
det  nu
det omtalade

undflyende

utanför murarna arbetar mina vänner
på sina liv
dom skriver viktiga brev
överlever
vi som trodde vi förlorat
viktiga rummet
maya

visionen

myrorna har aldrig förstått
kampen
ormbunken döljer en blomma
en knoppande

liggande ljuspunkter

knappt synliga

München hbh

Du var blyg
och jag vände mig
med ryggen mot världen

Blicken mot dig

Inom mig
slöt sig sinnebilden
av en resa

En resa till ett annat land
Våra väskor
och godståget

Den öppna slätten
spåret

Jag spårade i dig
och du väntade

Du väntade
vid perrongen
och någon öppnade dörrarna

De öppna dörrarna
och ljuset

Ljuset som belyste
oss
och mänskorna

Först då kunde vi
se
de älskande

Eldarna

Jag fann en nyckel till din dörr
och låste upp
Du sov

Jag la mig ner intill
och somnade som du
och drömde

Jag drömde att där var en sjö
på andra sidan bergen
och att där

Fanns mänskor
ganska lika oss
men ändå annorlunda
Dom hade funnit
sätt att leva
som var verkligt
och som var levande
och jag kunde se igenom nyckelhålet

Ett ljus från
eldar

Och från den stora
staden gick en led
en vandringsled
och mänskor var på väg

man sökte

och var ändå vilse

Och dom
på andra sidan bergen

Var hängde deras skor?

Nocturne

När kvällen kom
Och vi hade vandrat hela dagen
vaknade ugglan
ur sin siesta
Som en väktare
slog hon upp sina ögon
Och förkunnade
nattens förestående kunskapstimma
Jag hörde hur vinden långsamt
Mojnade och du närmade dig

Vi talade med varandra
Sen hela natten
Jag vet inte hur länge
Och om vi sov
Men talet var fyllt
Och viktigt
Och det du lärde mig
Gav jag tillbaks

Och jag kunde inte se någon annan än dig
Det fanns bara vi
Och den stunden
Det ögonblicket
När jag förstod det
Och jag såg hur det
skrevs in i en
Krönika
Om dessa människors liv
Att läsas

Vid helt andra stränder
Genom mina ögon
Och att förstås av dina
När du kom åter
För att samla vägens
vita stenar
och känna vinden
och höra vågorna
förnimma ljuset
och dagrarna
de små krypen
och sandens rörelser

En kvinna

Mais non mon cher
je ne suis comme toi
Je suis une femme
completement

En kvinna
hur ska jag säga?
En paradox

Du vet:
En människa och ändå

ett femininum
och detta:
en dansare
bland träden

en levande
gestalt 



Mais oui
mon cher

Je suis
une femme

Gräsets rötter

De långa sträcker sig
men vajar med de korta

Min själs mysterium
som går en tur
igenom gräsets tunnel

Där står en tistel
och där springer sorken

Och framför porten
till människornas underjord
en mullvad
jo minsann
jag ser den nu

med hemlig huvudbonad

Den frågar:

kan du nu
med allt det du känner
svaret på din levnads gåta?

Att hålla in och ge tillbaks

Nej kära mullvad
jag är nog obildbar på denna punkt

Jag öppnar min portfölj
min väska
och där, du ser
är fullt av rosor
de slår ut i var minut
och slingrar ut ur sprickor
genom lås och stängda luckor

Nej kära mullvad,
jag är en omöjlig figur
bland möjliga en vaken dåre
men mänska
tror jag visst jag
prövar

Vi är ett mysterium
ännu
såsom det nu är
helt klart och tydligt
för oss själva och för världen

En gång
vem vet
kan kanske gräset tala om för dig
det viskar i sitt vindklockspel
och jag ska höra
när jag sover
tonerna som vänder
jorden
mot sin egen stjärna

Och du min kära
mullvadspräst
står stadigt där
vid underjordens port

vid gräsets rötter
står du

och jag

Ekarna

En dag
ska jag flytta in under ekarna

se fåglarna flyga mellan träden
skalbaggarna på marken
 och myrorna

Jag ska ha mitt kök under den ena
och mitt sovrum under den andra

något vardagsrum behövs inte

för vi har aldrig vardagar

En dag passerar grävlingen
och katten morrar

jag tar emot posten
och skickar ett brev

till duvan som är chef
över alla duvor

och frågar
om jag kan slippa allt det onödiga,
nu?

The Balloons of Angelica

This is the
empathized love of one
morning

Not far from
your place

Your house

Is in tears
of happiness

unfolding
layers of
grief

and joy

Your house
is singing

the morning
breeze
song

Your house

is lifting
all the balloons
of Angelica

Sommarnatt

Midnattstimma
över ljus och mörker

Så vilar världen

Och på väg
till gården

ser jag
liksom vagt

Att
barnen springer

Att dom springer
raskt

Raskt

Mot sitt öde?

Och jag,
jag tackar ja
och jag tackar nej
och lever en sommar
och
lever ett liv

Med spindelnät
helt intrasslat
runtom ben och armar
och vattenliljor

i mitt långa hår

Jag håller dig

Vid såret
min älskade
ditt sår

jag såg dig inte

Du som var
Allt för mig

Allt levande
Allt döende

Min älskade
Se:

Källans vatten
som strömmar
över
din rygg

Se:
käraste
älskade
Vattnet

som fyller
gudomens skål

Och jag håller dig

Vid din hemkomst

Se:
Min älskade
Se:
Nu går solen upp

Och gudinnan lyfter sin slöja

Huset

Två gamla päronträd

Och då ser jag dig
Du som vandrar där
emellan åren
i din
gröna klänning

Barnen
som växte upp
och vek in på vägen

Och du
som förblev
på din egen väg

Med kärleken kära
Och
Barnet
i din famn

Det älskade

Vero mio

Då
med all din smärtas ensamhet

i Bergen

Och jag står upp en morgon
Besluten att för dig bli
den nya dagens hjälte
att jag skall
rädda dig
och inte vara rädd
att jag ska lägga
rädslans nallebjörn
i min gamla rosa dockvagn
som en bild
och sen:
Stå kvar stark
fast jag är svag
Så som ett gammalt träd
en mycket gammal ek med små, små klockor i dess grenverk
och med rötter
med långa, långa rötter
 i jorden
ska jag stå
För dig
Och se
Och se vinden blåsa i ditt hår
du sköna
Älskade
Vero mio

Vinterland

Varande
i tidens flod
steg jag ner och gled upp
vid din sida

Två sälar strandade
på jordens hav

Jag frågade
Om allt
Och du svarade

"det är inte känt"

Jag vek åt sidan
spanade
sjönk
och steg upp igen
kände

Du behöver inte
och jag kan allt
och allt detta är känt
och allt

är här

Med handen på hjärtat

            Hon gav mig ett nytt hjärta
           och det sjöng sin sång
               emellan strå och gräs
             emellan himmel och hav
               
           Och Skogen
                skogen gömde på sin hemlighet
              och ingen av oss kände till den
               visste någonting
            anade ingenting

                vi var barn av vår tid

               badade i viken en sommarmorgon
                  lekte med grodorna
           
                 mens bomberna föll
                  i det andra landet

                och jag mindes mitt hjärta
                    
                       Ditt hjärta
                        i mig

Islossning

Jag törstar som kom jag ur öknens
torra strimma av ett hopp om det som skulle bli
när

verkligt stora under skedde

det var på minnesdagen av din
resa till det ur verklighetens glada
kan det vara glada?
Se på min hand
Den frös till is
I kalla vinterdagar
Den frös till is

Minnet av värme
minnet av din värme
gör mig glad

Min frusna hand

Där under vita täcket
väntar,
avvaktar tidsrummet
Och jag ville veta när det var dags

Ingen kunde berätta
hur det egentligen låg till

Och allt kom till
på detta enda sätt

En svart ängel

En svart ängel
tog hennes barn
och mörkret smög efter
som en skugga

Tabu, säger den
tala inte om det
mänskor kan bli rädda

Morgonen
det grå ljuset
de grå tankarna
färgerna på täcket, taket, himlen
Fönstret,
vem kunde

Träden vill inte stå stilla
vinden river ständigt

I mig finns ingen vind

I mig finns endast

ett bottenlöst djup

Jag kommer ut till dig en kväll

Jag kommer ut till dig en kväll

En eftermiddag

Vi dricker te

Allt gammalt i ditt skafferi
skall ut
Ut på bordet
Bort i skogen
Upp över bergan

Ett stearinljus

Allt gammalt stearin
Måste brännas upp
Upp i himlen
Ut i ljuset med ljuset

Bra

Dödens ros

Se,
från dödens horisont jag talar
och lyss min käre
ty min röst har länge varit ohörd

Du lever
levande begravd
du lever

du ser ett ljus
En spricka
Och en ros

Den sover
den sover i en bädd av
Glas

Jag ropar
jag ropar till dig

Men du minns ej längre

Du bara anar
att det bakom glaset,
att det bakom glaset
att det finns en
en värld bland tusen världar
och en stjärna utav tusen stjärnor
och en galax
av tusen
och att du kan leka
som ett barn
som fötts ur denna blomma

Denna skära ros

Aftonsång

Med ögon ser vi
Så länge vi kan se
Vi ser varandra
Hand och öga

Sommarens underliga drömtillvaro
Räknades oss som en förnekad bonus
Skall
Du finnas?

Det är en tid
En tid att tillägna sig förlusten
Öppna sin kista
och fylla den
Med all obrukad kärlek

Jag såg ännu

allt liv

allt liv som går vidare

Och kommer åter

Och tusenden är vi
Som väntar