Pan

Jag satte mig vid vägkanten
där, under mina ben,
en snigel
en snigelmamma

Jag,
framåt, lindansande
och däruppe

en falk
en falkmamma

Innan morgonens första ljus
vaken, väntande
naken
drömmen
tanken

klockan

timmarna,dagarna, leken med ljuset
mörkret
tidens vals

En gång
för mycket länge sedan
fann vi varandra

Lyftet

Jag går upp på berget
ser ut över landskapet
och tänker på
ögonblick
då jag trott
att luften
var slut

hade det hänt

jag kan inte avgöra

vingarna bär märker jag
ändå
och benen

Måsarna skriker ut min ångest....stackars projektörer
och  kan jag lita
det  nu
det omtalade

undflyende

utanför murarna arbetar mina vänner
på sina liv
dom skriver viktiga brev
överlever
vi som trodde vi förlorat
viktiga rummet
maya

visionen

myrorna har aldrig förstått
kampen
ormbunken döljer en blomma
en knoppande

liggande ljuspunkter

knappt synliga

München hbh

Du var blyg
och jag vände mig
med ryggen mot världen

Blicken mot dig

Inom mig
slöt sig sinnebilden
av en resa

En resa till ett annat land
Våra väskor
och godståget

Den öppna slätten
spåret

Jag spårade i dig
och du väntade

Du väntade
vid perrongen
och någon öppnade dörrarna

De öppna dörrarna
och ljuset

Ljuset som belyste
oss
och mänskorna

Först då kunde vi
se
de älskande