äppelträd

Dagen och döden

Plötsligt i den röda färgen
i färgens inre
ett blad som kommer
eller en annan färg som blandar sig
i skålen
som lyser av metall
mänskliga ögon
som sparvar
öppnar sig
blinkar mot ljuset
ögon i många färger
de grå intill de gröna
de blå mäter himlen
de bruna jorden

I korridoren

Plötsligt vet jag
att jag finns
att jag lever
och att jag gått rätt
jag var inte vilse
jag hade gått långa vägar
vinglande stigar
branta backar
jag letade
jag sökte
 jag förtvivlade

Och hon väntade
med tårar som daggdroppar
i sina ögon
som sparvar
höll hon dem i sina händer

Skall jag minnas

jag håller hårt
om vetskapen
om det levande vittnesbördet
om att jag är