Det mjuka landet

 
    I motvind
    med glas och stål
    stål och glas och
    blint stirrande marmorfigurer
   
    förbipasserand förintas i deras blickfång
 
    Stampande fram
    i stenmarsch och öken
    i vansinnesfärder längs grusälvar
    och torrlagda hav

    Uppför berg av gnejs och granit,
   
    genom tunnlar av betong,
   
     över stenlagda trädgårdar
   

     I fjärran hörs stenkrossen
     och Bergatrollets vrålande mannar
     som kvider
     under statyernas tomma blickar

    Nåväl
    Håll ut och ropa du stenar!
 
    Ty dagen kommer att nalkas

     En sista gång
   
     och solens första strålar
 

    Kan bli din farkost

   
    Till det mjuka landet