Jullekar

Det går en vind över myren
det som är de hemligas värld

Det finns en dörr till myren
det som är de verkligas värld

Det finns ett fönster på myren


Där ser du in i världen

Såsom i en spegel

Mitt träd🌳

Om jag så lever i nådens tid
I fredens


Om jag då hörde toner

Från en stillsam orkester

Då vore jag en fågel

i ett träd

  Nu väntar vintertid och höstlik
sommartid
Nu väntar barkbrödstid och uppbrottstid
  Nu väntar festens tid
Nu väntar ljusets tid
 och mörka kvällars tid
  Nu väntar livets tid

Melankoli

Så skör
och tveksam är min morgon
hämtar

 koftan
Mitt thé urdrucket

Jag väntar på
dolken ur bröstet
Att den ska
dras ur
ont ska
med ont fördrivas


Små gröna blad
De större, den som vill skugga
Och den andre solen

Sommaren vände sina
Mina blad har bleknat
Får måla de med ny färg
Köpa i affären
Om den är öppen
Kanske dör på vägen
Vilar här

• 
  

Förlåtelsen

Det var just så det hände
att mitt i det svåra
i mitt sår, vidöppet
Att det ljus tändes
 som
jag inte visste fanns

Jag hade hört om det
Läst om det
Men aldrig anat det
aldrig nuddat vid det

Så eländig var min stolthet

 Det är när verkligheten
 visar sig
 och
 Öppnar sitt fönster
 Som paradiset
 Uppenbaras

 Hur skönt är inte det som är
 Att befinna sig
 att finna sig
 Att vara
🌱

Vår

Senare kom ljuset tillbaks
Och det underliga kom
Där dväljdes varelser
Så kristallklart synliga blev dom
Ljuset stannade upp, blev kvar, gav inte upp
och i fjärran gal en tupp
Att overkligheten förstå
Låta den rinna mellan fingrarna och gå
Skölja ansiktet med dess damm
Och förstå, se fiskar som sam
Fötter av vinter
Huvud med svallande hår
Det är vår

Det är vinter i hela landet
Hela landet har vinter

Fyra svanar sneddar över åkern
Fyra övervintrande sångsvanar
Man tror att det är mobilen som tutar
Men det är fyra sångsvanar
Fyra sångsvanar lågt flygande över landet
Över landet som har vinter
Ett helt land med vinter

Vår chans till verklighet
Ett land med vinter

Kommer ur namnlös
tomhet
Som ingen
Terapi kan lösa
Ingen möjlighet
Att lyssna
Hon avstår
Skyddar den andre
Sig själv
Kommer ur ärrad smärta
Ingen idé att skära
Skära bort det som redan
Blivit kropp
Kommer ur obegriplig
Förvaring
Kropp som kropp
Kommer ur knoppiga
Tulpaner
Moln som bjuder
Snö
Flingor stora som fiskar
Jag simmar i luften
Luften simmar i mig
Jag försöker andas
Ett andetag

Hon där

Jag känner igen henne

Vi har funnits där

i varandra

Som ryska dockor
Den ena i den andra
och över alltsammans
Den största

Och i mitten

Den odelbara

Finns hon?

Den odelbara
Den evigt varande själen

Är det henne jag känner igen
I blicken?

Eller är det en chimär?

Funnos jag eller funnos jag icke

Det är min stora fråga