Dödens ros

Se,
från dödens horisont jag talar
och lyss min käre
ty min röst har länge varit ohörd

Du lever
levande begravd
du lever

du ser ett ljus
En spricka
Och en ros

Den sover
den sover i en bädd av
Glas

Jag ropar
jag ropar till dig

Men du minns ej längre

Du bara anar
att det bakom glaset,
att det bakom glaset
att det finns en
en värld bland tusen världar
och en stjärna utav tusen stjärnor
och en galax
av tusen
och att du kan leka
som ett barn
som fötts ur denna blomma

Denna skära ros