Jag törstar som kom jag ur öknens
torra strimma av ett hopp om det som skulle bli
när
verkligt stora under skedde
det var på minnesdagen av din
resa till det ur verklighetens glada
kan det vara glada?
Se på min hand
Den frös till is
I kalla vinterdagar
Den frös till is
Minnet av värme
minnet av din värme
gör mig glad
Min frusna hand
Där under vita täcket
väntar,
avvaktar tidsrummet
Och jag ville veta när det var dags
Ingen kunde berätta
hur det egentligen låg till
Och allt kom till
på detta enda sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar