Gräsets rötter

De långa sträcker sig
men vajar med de korta

Min själs mysterium
som går en tur
igenom gräsets tunnel

Där står en tistel
och där springer sorken

Och framför porten
till människornas underjord
en mullvad
jo minsann
jag ser den nu

med hemlig huvudbonad

Den frågar:

kan du nu
med allt det du känner
svaret på din levnads gåta?

Att hålla in och ge tillbaks

Nej kära mullvad
jag är nog obildbar på denna punkt

Jag öppnar min portfölj
min väska
och där, du ser
är fullt av rosor
de slår ut i var minut
och slingrar ut ur sprickor
genom lås och stängda luckor

Nej kära mullvad,
jag är en omöjlig figur
bland möjliga en vaken dåre
men mänska
tror jag visst jag
prövar

Vi är ett mysterium
ännu
såsom det nu är
helt klart och tydligt
för oss själva och för världen

En gång
vem vet
kan kanske gräset tala om för dig
det viskar i sitt vindklockspel
och jag ska höra
när jag sover
tonerna som vänder
jorden
mot sin egen stjärna

Och du min kära
mullvadspräst
står stadigt där
vid underjordens port

vid gräsets rötter
står du

och jag